
Korta intervjuer från Omsorgskonferensen 2012-02-09
Jenny Andersson
Boendestödjare/Vårdare Åkersparks serviceboende
Hej Jenny, vad tycker du har varit bäst hittills med konferensen?
Tommy är ju alltid lika bra att lyssna på, jag har hört honom förut. Det är styrkande att lyssna på någon med hans förutsättningar och hur han trots många motgångar har kämpat vidare. Han har lärt sig att leva med sina diagnoser, de är ju ingenting man kan ”bota” så att säga utan man måste ju just lära sig att leva med dem. Han gör det och har kommit så långt och lyckats med så mycket, som tillexempel att få jobb här på Olivia.
Kommer du att ta med någonting från idag till ditt arbete i vardagen? Ja, jag skulle egentligen vilja ta med flera av de jag jobbar med på den här föreläsningen med Tommy som en inspiration till dem att de kan. Det är så oerhört häftigt!
Armin Kaboli
Boendestödjare Olivlunden i Linköping
Hej Armin, vad tycker du har varit bäst hittills med konferensen?
Jag tycker att Lars ”Lövis” Löfström föreläsning var jättebra och om hur vi ser på funktionshindrade, att det fortfarande finns så mycket fördomar. Jag gillade även det han sa om det här med att man ibland kan hjälpa för mycket, att man måste låta personer själva få göra det som de faktiskt klarar av. Den goda viljan att hjälpa kan ibland stjälpa personen istället, det gäller att tänka två gånger i vårt yrke om ens goda intentioner verkligen gagnar den enskilde.
Kommer du att ta med någonting från idag till ditt arbete i vardagen? Det Tommy sa om att det är vuxnas ansvar att ta tag i problemet direkt där det uppstår och inte skjuta upp eller skylla på omständigheter. Vi gör gärna det som är lättast och ibland är det lättare att segregera, dela upp personer, sätta dem i särskola eller i en egen lite grupp i stället för att ta tag i problemen och lyssna på vad just den här individen behöver.
Ahmed Khelifa
Boendestödjare/Vårdare Sköntorps gruppbostad
Hej Ahmed, vad tycker du har varit bäst hittills med konferensen?
Det känns lite bra att lyssna på Lars ”Lövis” Löfström och känna igen sig i någons berättelse, vi har helt olika handikapp men ändå känner man igen sig. För mig är det språket, men inte bara det utan att bli förknippad med andra med samma handikapp och ”stämplad” som invandrare. Men här på Olivia Omsorg har jag fått ett så bra bemötande från både chefer och medarbetare. Här känns det som att få börja om på nytt.
Kommer du att ta med någonting från idag till ditt arbete i vardagen? Jag vill ta med mig den samlade erfarenheten från alla som har talat. Det i Tommys föreläsning som handlade om utanförskap. Vi vill ju förhindra att de som bor på Sköntorpsvägens gruppbostad ska uppleva samma utanförskap, vi jobbar mycket med att stärka deras självkänsla.